Att plocka russinen ur kakan

Av Emelie Lind – 18 april 2023

Är det inte konstigt att det finns så mycket förvirring kring vad vi borde eller inte borde äta samtidigt som det finns så mycket studier? Kanske är det just därför.

Vad rubriken anbelangar gäller det den bildliga betydelsen (vem plockar russinen ur kakan vid matbordet nu för tiden?).

I en recension av Olivers Stones dokumentär om Kennedy-mordet JFK Revisited: Through the Looking Glass (2021) skrev en recensent i The Guardian:

The old question reasserts itself: can you do this with any historical event? Could you, with enough time, undermine the case against Gavrilo Princip in Sarajevo in 1914?

Vad recensenten syftar på är att när faktamängden uppnår ett slags kritisk massa går det att (re)konstruera nästan vilken historia som helst – med hänvisningar till just fakta. Detta kan överföras på vetenskapliga böcker eller dokumentärer kring mat.

Det är förstås bra med studier och likaså att böcker och dokumentärer om mat bygger på forskning. Men många studier lämnar också fler möjligheter att få stöd för disparata teorier.

Två helt motstridiga teorier kan ironiskt nog med tillräcklig forskning båda backas upp och framställas som trovärdiga. Det finns förstås gränser: ingen kan lyckas med konststycket att framställa en trovärdig tes om sockrets överlägsenhet framför grönsakernas i en nyttig kost. (Inte ens sockerindustrin försöker längre, men lyckas rätt bra ändå genom att få produkter med ”inget tillsatt socker” att uppfattas som hälsosmarta.)

Men det går definitivt att för både den sida som vill framhålla kött och fett som nyttigt och den sida som vill hävda motsatsen. Det finns gott om belägg för både sidor om man … just det, plockar russinen ur kakan. Alltså genom att referera till utvalda studier och kasta ljus på en del av slutsatserna.

Som exempel kan nämnas boken vars svenska titel är Konsten att inte dö (How Not to Die: Discover the Foods Scientifically Proven to Prevent and Reverse Disease, 2016) av näringsexperten Michael Greger. Den innehåller en referenslista med 3 000 noter! Imponerande? Jodå. Vederhäftigt? Utan tvekan. Men vad kan man inte göra med 3 000 referenser? Ja, man kan bland annat hävda att i stort sett allt med kött och ägg är livsfarligt och att allt med grönsaker är undergörande.

Bok om mat med 3 000 referenser kan inte ha fel?

Gregers bok är förvisso av flera anledningar klart läsvärd och här riktas inte en kritik mot den som helhet, men den lämnar en del att önska vad gäller nyansering.

Förloraren är den vanliga matkonsumenten som ena dagen får höra en sak från en källa som andra dagen motsägs av en annan källa. Borde inte självständiga forskare som inte är finansiellt beroende av något matföretag eller organisation hänge sig åt sanningen och inget annat än sanningen? Tyvärr ser det inte ut så hur märkligt det än kan tyckas. Svaret är troligen i första hand prestige. Vego-laget tycks inte kunna stå ut med tanken att förlora mot Paleo-laget och vice versa. Inte ens oavgjort tycks vara det minsta tillfredsställande.