Att dricka vatten

Debatten om hur mycket vatten som är rätt mängd

Frågan om hur stort behov vi har av vatten har det ordats om mycket och förmodligen kommer debatten fortsätta. Tim Spector skriver en aning humoristiska angående detta ”problem”: ”Men det är inte förvånande att vi tampas med alkoholen, men tanke på att vi fortfarande har problem med något så enkelt som vatten”.

Eftersom vårt mängdbehov av vatten är högst varierande är det tveksamt att sätta en allmän minimigräns. Bättre än tänka i antal deciliter eller liter per dag är att låta kroppen tala om när och hur mycket vatten vi behöver då den låter oss veta detta genom att vi blir törstiga. En metod är att testa genom att dricka och visar det sig att du snart behöver kissa är det ett tecken på att du inte är uttorkad.

En ytterligare anledning till varför generella hänvisningar till hur mycket vi behöver dricka kans slå fel är att vi dessutom får i oss mycket vatten i mat, vilken kan vara i relativt stor mängd som är svår att kontrollera. 
Att vi skulle drabbas av uttorkning om vi inte vi i oss x liter vatten per dag avfärdar Spector som en ”modern myt” och hyser tvivel till bruket att gå omkring med en flaska vatten och tillägger: ”Våra jagande förfäder behövde inte stjälpa i sig vatten ur flaskor var femte minut för att överleva”.

När bör vi dricka?

Vi dricker normalt sett huvuddelen av vätskan vi dricker i samband med måltider. Att dricka vatten under måltider man minska smakupplevelsen och därför föredrar en del att i stället dricka före eller efter. Att dricka före kan minska aptiten något liksom att dricka efter kan förstärka mättnadskänslan.

Precis som matsmältningsorganen inte mår bra av att vi äter för mycket eller för ofta bör vi heller inte dricka i alltför stora mängder eller jämt och ständigt under dagen. Det belastar bland annat njurarna.

Hur rent är vattnet vi dricker?

Är vattnet som kommer ur kranen tillräckligt rent för att det inte ska föreligga några hälsorisker? Bör vi rentav skaffa ett kranfilter för att känna oss säkra på vattnets kvalitet?

För renare kranvatten går det att använda vattenreningsfilter. Filtret som kan monteras på kranen ser till att vattnet inte innehåller tänkbara föroreningar som kemikalier, bly, kvicksilver och arsenik.

Men behövs då verkligen kranfilter? Det grundvatten som pumpas upp ur marken och via ledningar hamnar i våra dricksglas är förstås renat. Dels renas vattnet naturligt genom att de runnet ned genom sandlager, dels sker en reningsprocess på det lokala vattenverket. Hur reningen utförs på vattenverken variera beroende på vilka omständigheter som föreligger vid uppsamlingen av vatten, men dessa moment är vanliga i processen:

• Kemisk rening. Avskiljer partiklar och andra oönskade ämnen.
• Mekanisk rening med sandfilter. För att avskilja partiklar som eventuellt följt med från den kemiska reningen.
• Biologisk rening. Tar bort bakterier.

Utöver dessa steg kan det ibland tillsättas klor för att motverka beståndet av bakterier. Ibland används en UV-lampa används för att döda bakterier.

Även om rengöringsprocessen är grundlig finns det förstås en risk att alla kemikalier och föroreningar som kan vara skaldliga fortfarande finns i kranvattnet. Frågan är då om det är nödvändigt med en ytterligare reningsprocess i hemmet genom ett filter.

Något givet svar på frågan finns dock inte för dig som har kommunalt dricksvatten utan här följer några länkar som sammanställts av Matfakta.nu för vidare läsning i frågan:

För att återkomma till frågan om vattenfilter. Det finns ett antal tillverkare och återförsäljare av filter och lyssnar men på dem är det – föga förvånande – en mycket god idé att investera i ett vattenfilter. En faktor som spelar in är ifall det handlar om kommunalt dricksvatten eller vatten från egen brunn. I det senare fallet är det generellt större anledning att överväga ett filter.

När det gäller kommunalt dricksvatten däremot anses det av mer oberoende aktörer att behovet inte är särskilt stort och det finns dessutom en risk att ett filter för med sig oönskade försämringar av vattnet då filtret i sig kan vara en plats där bakterier samlas (används filter måste dessa bytas med jämna mellanrum). Förhoppningsvis kommer reningsprocessen via vattenverket vara tillräckligt effektiv framöver och förhoppningsvis kan även vi människor se till att alltfler oönskade kemikalier hamnar i grundvattnet. Ett tips är att dricka en del te, vilket innebär att bakterier dör vid kokningen (te dessutom är mer fördelaktigt än kaffe i detta avseende då en vattenkokare vanligtvis hettar upp vattnet till drygt 90 grader och alltså inte når upp till kokpunkten för vatten).

Räcker vattnet?

Av allt vatten på jorden utgörs cirka 3 % av sötvatten. I teorin är vattnet inbundet i ett evigt kretslopp och kan egentligen inte ta slut. Men detta hjälper föga om en del av vattnet blir otjänligt och inte längre kan användas som dricksvatten. Detta är skrämmande nog ett tänkbart framtidsscenario med oerhörda globala konsekvenser. I vissa delar av världen är krisen redan ett faktum. Det gäller regioner med meteorologiska förhållanden som fått grundvattennivåerna att sjunka drastiskt över tid och regioner där föroreningar skapat akuta problem.

Mexico City är en av de städer som främst uppmärksammats på grund av oroväckande problem med vattenförsörjningen och då trenden knappast ser ut att vända talas det om "day zero" – dagen då vattnet är slut. "Day zero" bör snarare ses som en sammanfattning av en negativ prognos med en rad svårbestämda faktorer snarare än bokstavlig: vattenförsörjningen kommer troligare drabbas av störningar i högre frekvens att slutgiltigt ta slut på en dag. Oavsett vilket är det en av många högst allvarliga miljöproblem som världen idag står inför.

Som vanligt följer höjda priser med knappare tillgångar. Att priset på buteljerat vatten kommer stiga i pris är ingen vågad gissning med dagens utveckling betraktat. I takt med att sötvattnet allt oftare blivit en bristvara eller åtminstone framstår som en sådan i en inte alltför avlägsen framtid har vattnet också exploaterats. Idag är sötvattnet inte självklart en gemensam egendom utan stora företag har lagt beslag på allt mer av vad som återstår. I en ledarkrönika från 2020 kommenterar Daniela Portocarrero hur vatten gått från att vara en mänsklig rättighet till en marknadsvara.

Infografiken nedan visar att den totala världsmarknaden för buteljerat vatten ökat under 2014–2024 med cirka 76 % samt listar de procentuella andelarna bland företagen som dominerar marknaden för buteljerat vatten:

I dokumentärfilmen Blue Gold – World Water Wars från 2008 förekommer en episod där Perrier som ägs av Nestlé försöker få ägarrätten till vatten från vattendrag i USA. Först försökte företaget få rätten att pumpa vatten från sjöar i Wisconsin. När lokala motkrafter lyckades hålla dem borta sökte sig företaget vidare till Michigan. Det ledde till nya protester och medborgare satte sig upp mot Perriers planer. Det avgjordes slutligen i rätten och vad som först tycktes bli en seger för medborgarna blev till slut klartecken för Perrier att börja pumpa vatten från vattendrag för att sälja som buteljerat vatten. Förutom att en viktig resurs övertogs av ett företag medförde det ekologiska konsekvenser.

Varför kan vi inte bara rena havets saltvatten från salt? Avsaltning förekommer, men det är energikrävande och kostsamt. Fler avsaltningsanläggning är ändå troligare i utsikterna av sötvattenbrist, men det kommer vara något som förmodligen bara rika länder kan ägna sig åt (alternativt köpa vatten från de företag som förfogar över avsaltningsanläggningar). Infografiken nedan visar att det främst är länder i Mellanöstern som investerar i avsaltning och att Saudiarabien är klart ledande:

Att finna siffor över prishistoriken för buteljerat vatten långt tillbaka i tiden är inte så lätt. Den historiska utvecklingen visar dock (inflationen borträknat) att priset stiger. Statistik ett årtionde bakåt i tiden gällande USA visar att en flaska buteljerat vatten i genomsnitt kostade 0,68 dollar 2014 och 0,96 dollar 2024.²