Ägg och cancer

Genomgång om vad forskningen säger om sambanden mellan ägg och cancer. Av Oskar Strandberg – senast uppdaterad 6 dec 2024

När det gäller intag av ägg finns varningar som rör ett samband med levercirros, lever- och prostatacancer. Precis som med möjliga samband med ägg och hjärtsjukdomar hör sambanden även här delvis ihop med kolesterolet. Vad som också utpekas som möjlig källa är kolin. Kolin finns såväl i ägg som mjölkprodukter, fisk och kött. Kolin har flera positiva effekter på hälsan och är viktig för funktioner både i kroppen och hjärnan. Men för stora intag av kolin kan vara negativt ur hälsosynpunkt då det kan omvandlas till det giftiga ämnet trimetylamin-N-oxid (TMAO).

Enligt Harvard T.H. Chan School of Public Health finns det inte tillräcklig mängd data för att säkerhetsställa en rekommendation av dagligt intag av kolin, men då det anses finnas risk för att skador på levern av ett för högt intag har det satts en så kallad gräns för tillräckligt intag på 425 mg (kvinnor) och 550 mg (män). Ett ägg ger cirka 150 mg kolin.

Tillräckligt intag används som kostrekommendation när nog data saknas för att fastställa ett rekommenderat genomsnittligt krav.

Den kända kostforskaren och författaren till en rad uppmärksammade böcker om kost och hälsa, Michael Greger, är mer entydig åt det negativa hållet i sin bedömning av sambanden mellan ägg och cancer: ”Compared with men who rarely eat eggs, men eating even less than one egg a day appear to have twice the risk of prostate cancer progression.”¹

Greger hänvisar till forskning som gör gällande samband mellan intag av ägg och prostatacancer. Han hänvisar till en omfattande studie av Harvard University där provdeltagare följdes flera år och enligt resultaten räckte det med ett ägg eller knappt ett ägg per dag för ”att få dubbelt så stor risk för utvecklad prostatacancer”. Att ett sådant litet intag av ägg kan medföra en dubbel risk betroddes bero på kolin då hög kolinhalt i blodet har satts i samband med just prostatacancer. Logiskt nog kunde samma studie påvisa att risken steg ytterligare vid ökade intag av ägg och en siffra som nämndes var att två och ett halvt ägg per vecka kunde medföra 81 % ökad risk för nämnda cancerform. Av födoämnen visade det sig från studiens resultat att endast fjäderfä var värre ifråga om sambandet med prostatacancer.

Samme Michael Greger har pekat på fler hälsorisker förenat med att äta ägg. Bland annat bröstcancer och äggstockscancer som orsakat av kolesterol alternativt kolin. Han refererar bland annat till en källa som anger att knappt ett ägg om dagen i genomsnitt uppvisar en riskökning på 14 % i avseende cancer.

När det gäller förhöjd risk kopplade till resultat från studier kan det vara värt att påtala att detta kanske inte är lika illa som det kan verka när resultat citeras. Låt säga att risken för X är 0,1 %. En förhöjd risk med 14 % skulle då innebära att risken för X uppgår till 0,114. Nu ser inte en ökad risk med 14 % lika dramatiskt ut längre. (Vilket forskare som kanske vill få uppmärksamhet är mindre noga med att betona; och kanske än mindre journalister och redaktörer som antingen är okunniga i saken eller har i sitt intresse att skapa spektakulära rubriker och artiklar.)

Vad som ändå gör Gregers alarmistiska redogörelse i detta fall värt att nämna är att den förhöjda risken med 14 % uppstod från ett mycket litet intag av ägg och större intag förhöjer förstås siffran. Särskilt när det gäller bröstcancer pekar Greger på en betydande förhöjd risk redan vid ett intag av fem ägg per vecka.

Men om lämnat Greger en stund finns det faktiskt ingen konsensus kring riskerna med ägg – annars vore det väl ägg knappast ett av de mest kontroversiella livsmedlen.

I en metastudie från 2020 baserad på 29 visade det sig att äggkonsumtion i de olika studierna gett olika utfall i vissa fall var till och med studierna i sig själva motstridiga ifråga om hälsorisker (främst undersöktes kopplingar till sjukdomar som cancer, diabetes och hjärtsjukdom). I sammanfattningen löd en formulering “The evidence from different studies on the same topic was often conflicting, which can complicate the making of dietary recommendations.”²