Framtidens matförsörjning

Den återstående odlingsbara marken på jorden blir allt mindre och vi har enligt beräkningar hittills nyttjat 80 % av den.¹ Samtidigt ökar den globala folkmängden på ett sådant sätt att det kommer krävas nya metoder för matförsörjning i framtiden.

En del tror att de nya resurserna kommer finnas i städerna. Genom att skapa åkrar i byggnader liknande växthus kan odlingen ske i städerna. Stadsodling är ett alternativ som gynnar miljön då transporter reduceras avsevärt – maten produceras på plats. Om det sker inomhus medföljer en annan fördel i att maten inte behöver besprutas då skadedjur motas redan vid dörren, så att säga.

Det finns storslagna visioner om skyskrapor där odlingsmarken sträcker ut sig vertikalt. Med tanke på hur många munnar som finns att mätta i storstäder kanske en del ser en bild framför sig där växthusen dominerar stadsbilden, men i ett nummer av Forskning & Framsteg från 2019 refereras till en beräkning där 120 växthus med 30 våningar vardera skulle räcka för att förse hela New York med grönsaker.²

Det finns redan påbörjade projekt som om än inte lika spektakulära som en del av visionerna ändå visar på en trend. De odlingar som redan bedrivs i städerna har tagit plats i lagerbyggnader och extra våningar som byggs på hustak. I Sverige finns exempelvis Odlingsbolaget Svalan som satsar på ekologisk matproduktion med bland annat takodlingar i Göteborg. Det inbegriper förstås lite annorlunda förutsättningar än att odla ute på fälten. Som en av initiativtagarna intygar angående projektet finns både för- och nackdelar. En fördel är storstadens något varmare mikroklimat som medför att odlingarna kan igångsättas lite tidigare på våren. "Till nackdelarna hör att jorden i odlingslådorna torkar snabbt ut. Det kan avhjälpas om man täckodlar (...) men det är svårt att få upp tillräckligt med täckmaterial på taket". Dessutom fylls odlingslådorna enbart med kompost då det skulle bli för tungt med vanlig jord.³

Vidare har det uppstått odlingsnätverk som ideell verksamhet. Det handlar om att en grupp människor går samman för att odla tillsammans där den gemensamma nämnaren kan vara att samtliga är hemmahörande i ett bostadsområde. Ett exempel i Sverige är Odlingsnätverket Seved med bas i området Seved i Malmö.

Är en livsmedelskris bakom nästa hörn?

Andra framtidsperspektiv är mindre visionära och mer negativa – kanske också mer realistiska. Dessa synsätt utgår ofta från att jordens resurser är ändliga och går inte med på att situationen kan vändas genom innovationer.

Björn Forsberg, en författare och forskare i miljöfrågor, har skrivit mycket om omställningar för samhället. Han menar att bortom finanskriser finns ett kvarvarande beständigt problem: att vi måste äta i en värld där resurserna blir allt mer knappa samtidigt som befolkningen växer. Forsberg poängterar att obegränsad tillväxt och en planet med ändliga tillgångar inte går ihop och raljerar mot den bristande logiken som bor i de eviga slagorden om att ständigt fortsatt tillväxt är möjlig.

Det finns hårda fakta som är svåra att överkomma genom tillit inför innovationer. Vilka innovationer ska återställa balansen i världshaven som i stor omfattning är utfiskade? Vilka innovationer ska återställa utarmade jordar i sådant skick att jordbrukare ska kunna producera tillräckligt med mat för kommande generationer?

Att haven hyser allt mindre fisk är inget kontroversiellt påstående. Rapporter om minskade fiskebestånd finns det tillräckligt av för att frammana en entydig bild och insikten hur allvarligt detta är borde framgå utan större tankemöda.

Lika illa är det med den odlingsbara marken. Den mesta odlingsbara arealen har som nämndes ovan vid det här laget redan utnyttjas och det finns därför lite utrymme för expansion. Kanske ännu värre är det med grundförutsättningarna: jordens status och tillgången på vatten.

Tekniska hjälpmedel och konstgödsel har bidragit till att mer mat kunnat odlas på samma landareal. Fast detta är en kortsiktig metod då åkermarker på sikt utarmas av de intensiva odlingsmetoderna där konstgödseln är en hörnsten. Med utarmade åkermarker menas att jorden tappat mycket av sin näring och därmed potential för att ge goda skördar. Vad som verkat rationellt kan i slutändan visa sig som en i grunden felande strategi. Kulturantropologen Alf Hornberg skriver om effektivitetens illusion där ökat näringsuttag per landenhet i förstone kan verka effektiv, men i stället blir den kontraproduktiv ur ett globalt perspektiv. Medan det moderna jordbruket förvisso medför ökad avkastning är detta enbart något som sker lokalt och dessutom tvingas de rika ländernas anspråk på mark och resurser med tiden ständigt öka på bekostnad av de fattiga länderna. I slutändan blir de ekologiska konsekvenserna kännbara överallt inklusive i de rika länderna.

Ett annat tilltagande problem är tungmetaller i gödseln – gödseln består av till stor del kväve som framställs med bland annat fosfor. Fosforn bryts i dagbrott och med tiden har man tvingats gräva allt djupare för att få tag i den med följden att halterna av tungmetall ökar. Kadmium frigörs vid framställning av fosfor, vilket innebär att spannmål numera oftast innehåller kadmium.

Och hur blir det med golfbanorna? Det brukar inte talas särskilt mycket om golfbanorna i denna debatt. Det är förvisso något kuriöst i sammanhanget, men som Björn Forsberg påtalar upptar världens golfbanor tillsammans en yta större än Danmark.⁴ Kanske kommer bristen på icke-uppodlad mark också leda till kris för golfsporten vart det lider ... Om golfsportens framtid ändå var det största problemet.

Väntar ransoneringar?

Få av oss idag levande svenskar har några erfarenheter av ransoneringar av livsmedel. Vi går inte till affären med kuponger utan med pengar, vilket innebär att vi köper det vi vill ha så länge pengarna räcker. Och för de flesta räcker det långt även om matprisernas uppgång nog undgått få.

Ransoneringar är dock en annan sak. Men eftersom resurserna är ändliga kan inte en framtid där livsmedel ransoneras uteslutas. Björn Forsberg reflekterar över vilka livsmedel som är mest troliga att i så fall beröras av ransonering: ”I en allvarlig bristsituation blir listan antagligen lång. Viss livsmedelsimport avvecklar antagligen sig själv när den blir för kostsam (typ flygfraktad exotisk frukt) och därmed behovet av ransonering.”⁵

Det är alltså inte bara ransonering som hör till de tänkbara framtidsscenarierna utan en situation där livsmedel fullständigt försvinner från butikssortimentet. Import är förstås bara ett alternativ så länge som det är lönsamt. Vid ökade transportkostnader – eventuellt i kombination med försämrade skördar – kommer första fasen kännetecknas av prishöjningar som kan övergå i en nästa fas där varorna slutar importeras om transportkostnaderna överstiger nivån där lönssamhetsprospekten uteblir.

När jordens tillgång på fossila bränslen ebbar ut måste mer mark beredas för biobränsle. Frågan som inställer sig blir hur behovet för energi ska vägas mot behovet för matproduktion.