Kompost

En trädgårdskompost består av organiska växtdelar som med tiden förmultnar och bildar ny näringsrik jord. Denna kan sedan tillsättas i odlingar för en mer mullrik och näringsrik jord med gynnsamma effekter på växtligheten i trädgården.

Placering av kompost

En kompost placeras gärna i ett läge med vandrande skugga (dvs. varken sol eller skugga enbart). Den får gärna vara vindskyddad, vilket minskar risken för uttorkning. Placera inte komposten för nära träds rötter.

Inneslutning

En trädgårdskompost står öppen (kan dock övertäckas vintertid), men bör ha något slags skydd som omgärdar den. Det kan vara hopfällbara burar med sidor av nät eller plastgaller. Det går att bygga en kompost av plankor och även pallkragar kan användas.

Vad som läggs i komposten

Först av allt kan det vara en bra idé att lägga ett lager med kvistar och eventuellt papp i botten om komposten står direkt på en gräsmatta. Annars finns risk att det med tiden växer upp saker i komposten. Ett undre lager med kvistar ger dessutom dränering som minskar risken för förruttnelse vid mycket nederbörd.

I trädgårdskomposten (observera att kökskompost är något annat med matavfall i första hand) bör det vara en balanserad mix av material rikt på kväve respektive kol. En rekommendation är att eftersträva 60 % grönt (kväve) och 40 % brunt (kol). Det finns dock andra rekommendationer som anger att i allmänhet ska helst kolrika material vara i störst mängd i en kompost.

• Kväverikt material för kompost är gräsklipp, trädgårdsrens, mindre grenar, grästorv, gödsel, fallfrukt.
• Kolrikt material för kompost är torra löv, kvistar, kottar, bark, vass, jord.

Även andra material som inte finns direkt i trädgården som sågspån och kartong är kolrika och kan läggas på komposten. Mossa bör ingå i mindre mängder då det bryts ned långsamt. Inte heller barr bör helst utgöra en stor del då barr har lång nedbrytningstid och kan i vissa fall göra jorden sur. Kvistar och grenar i viss mängd är bra för luftningen. Även ogräs kan läggas i kompost, fast i vissa fall bör de först legat i solen och torkat. Vissa värre ogräs inklusive kirskål bör undvikas. Likaså kan nässlor och ormbunkar läggas på komposten. Fallfrukt bryts ned snabbt i kompost, men undvik stora mängder då det kan försämra balansen i komposten och dra till sig djur. Matavfall i viss utsträckning som fruktskal (om ekologiskt odlad), kaffesump och äggskal kan också ingå.

Tänk på att vissa material bryts ned långsammare än andra, exempelvis kottar kan ta många år att nedbrytas.

Nerbrytningsprocessen av det organiska som blandas i komposthögen alstrar värme som på samma gång dödar ogräsfrön och andra sjukdomsframkallande organismer i jorden. Detta betyder dock inte att sjuka löv och grenar ska läggas i komposten.

Lövkompost

Det går att ha uteslutande löv i en kompost. Efter 2–3 år har löven blivit mull som kan användas som torv, vilket bland annat kan ingå i blandningar för planteringsjord.

Eftersom löv innehåller mestadels kol tar det lång tid för dem att bli mull. Räkna alltså med två till tre år innan lövkomposten är färdig. Tidsförförloppet påverkas bland annat av vilka lövsorter som ingår. Processen kan påskyndas genom att löven vänds ibland och täcks över när komposten är full.

Det är viktigt att vattna en lövkompost då sammansättningen blir luftigare än i den vanliga trädgårdskomposten. För att högen med löv inte ska bli för luftig bör den pressas ihop, exempelvis genom att man trampar på dem.

Tid för nedbrytning

En kompost kan behöva tre år för att omvandlas till jord. Därför är det en god idé att ha tre stycken kompostjordar pågående i säsongssekvens för att ha en tillgänglig för varje säsong. Rester från komposten bör inte användas i planteringsjord förrän de är fullt nedbrutna (om delar av komposten är färdig kan översta lagret lyftas över i en annan kompost för att göra den färdiga kompostjorden tillgänglig), men däremot i undre skikt om planteringen är djup. Det går alltså att använda material som inte är helt nedbrutet. Materialet blir inte omedelbart tillgängligt som näring åt växter, men fortsätter brytas ned om än långsammare i odlingen. En nackdel är dock att material som inte brutits ned behöver syre och det kan leda till att det stjäl syre från plantorna som får syrebrist.

Tiden för nedbrytningen beror bland annat på:

• Vad som lagts i komposten – främst kombinationen av kväverikt och kolrikt avfall.
• Förhållanden som värme och fukt.

Om nedbrytningen går långsamt är det ofta för att andel material med kväve är i underkant. Urin är ett enkelt sätt att tillföra fukt och kväve.

Att då och då röra om kan ge bättre resultat i förmultningen. Det kan samtidigt vara en fördel om mycket kvistar är samlade tillsammans eftersom det kan ge behövliga luckor för luftning. Blanda främst det översta skiktet. Om det översta materialet hamnar under kan processen ta längre tid eftersom det är lite syra i botten, vilket behövs för färskt kompostmaterial.¹

Komposten kan behöva vattnas, fast oftast räcker det med regnvatten om sådant hamnar där. Är det för torrt går förmultningsprocessen långsammare och dessutom kan bland annat myror söka sig dit. Den ska heller inte bli för blöt och för att undvika detta kan kvistar läggas underst.