Kompost

En trädgårdskompost består av organiska växtdelar som med tiden förmultnar och bildar ny näringsrik jord. Denna kan sedan tillsättas i odlingar för en mer mullrik jord med gynnsamma effekter på växtligheten i trädgården.

Placering av kompost

En kompost placeras gärna i ett läge med vandrande skugga (dvs. varken sol eller skugga enbart). En trädgårdskompost står öppen (kan dock övertäckas vintertid), men bör ha något slags skydd som omgärdar den. Det kan vara hopfällbara burar med sidor av nät eller plastgaller. Det går att bygga en kompost av plankor och även pallkragar kan användas. Placera komposten inte för nära träds rötter.

Vad som läggs i komposten

I trädgårdskomposten (observera att kökskompost är något annat med matavfall i första hand) bör det vara en balanserad mix av material rikt på kol respektive kväve.

• Kolrikt material för kompost är torra löv, torra kvistar, kottar, bark.
• Kväverikt material för kompost är gräsklipp, trädgårdsrens, mindre grenar, grästorv, gödsel, jord, fallfrukt.

Även andra material som inte finns direkt i trädgården som sågspån och kartong är kolrika och kan läggas på komposten. Mossa bör inte, eller endast i mindre mängd, läggas i kompost då det bryts ned långsamt. Däremot kan nässlor och ormbunkar läggas på komposten.

I allmänhet ska helst kolrika material vara i störst mängd i en kompost. Tänk på att vissa material bryts ned långsammare än andra, exempelvis kottar kan ta många år för att nedbrytas.

Nerbrytningsprocessen av det organiska som blandas i komposthögen alstras värme som på samma gång dödar ogräsfrön och andra sjukdomsframkallande organismer i jorden. Detta betyder dock inte att sjuka löv och grenar ska läggas i komposten.

Hur långt nedbrytningen tar beror på vad som lagts i komposten (främst kombinationen av kväverikt och kolrikt avfall), och förhållanden som inkluderar värme och fukt. Att då och då röra om kan ge bättre resultat i förmultningen. Det kan samtidigt vara en fördel om mycket kvistar är samlade tillsammans eftersom det kan ge behövliga luckor för luftning. Om nedbrytningen går långsamt är det ofta för att andel material med kväve är i underkant. Urin är ett enkelt sätt att tillföra kväve.

En kompost kan behöva tre år för att omvandlas till jord. Därför är det en god idé att ha tre stycken kompostjordar pågående i säsongssekvens för att ha en tillgänglig för varje säsong. Rester från komposten bör inte användas i planteringsjord förrän de är fullt nedbrutna (om delar av komposten är färdig kan översta lagret lyftas över i en annan kompost för att göra den färdiga kompostjorden tillgänglig).

Komposten kan behöva vattnas, fast oftast räcker det med regnvatten och sådant hamnar där. Är det för torrt går förmultningsprocessen kortare och dessutom kan bland annat myror söka sig dit. Den ska heller inte bli för blöt och för att undvika detta, kan kvistar läggas underst.