Jord

Vid odling behövs jord som är näringsrik. Generellt är det bra att blanda jord som eventuellt finns på plats eller näraliggande med köpt planteringsjord. Ny jord är inte nödvändig om kvaliteten på jorden är tillräckligt bra (kravet på jorden beror också på vad som ska växa upp ur den). Maskar i jorden är ett gott tecken. De berikar jorden genom att äta organismer och producerar gödsel samt syror som löser upp stenar. Deras rörelser bildar gångar som luckrar upp jorden och liksom insekter i jorden drar maskarna ner organiskt material under jorden, vilket påskyndar förmultningen av dessa.

Det kan dock vara en stor fördel med att tillsätta gödsel eller något som ökar jordens innehåll av mineraler som kväve. Att blanda in gödsel i jorden ger mer växtkraft. Det gäller dock att inte överdriva mängden gödsel. En allmän riktlinje är förhållanden en femtedel gödsel i relation mängden jord, men det är bra att ta del av instruktioner om sådant medföljer med fröpåsar och dylikt i samband med sådd eller plantering.

Undvik helst att enbart använda köpejord (dvs. trädgårdsjord från en blomsterhandel) då denna brukar torka ut efter ett tag och sedan inte ta emot vatten väl. Efter några veckor börjar dessutom näringen i köpt planteringsjord ta slut och då kan det behövas det fyllas på med gödsel eller annan form av näringstillväxt.

När det gäller grönsaker odlas dessa helst i en blandning av mullrik jord, planteringsjord och gödsel. Dessa kan blandas med redskap som grävgrep. Efter några odlingssäsonger har troligtvis mycket av näringen försvunnit ur jord. Därför tillämpas ofta växelbruk, vilket innebär att växter som är olika näringskrävande odlas växelvis. Att låta jorden ligga i träda eller välja gröngödsling (växter som berikar jorden och ökar dess näringshalt) under ett år är en annan metod. Det kan därför ibland vara bättre att omskola odlingar på ny jordmark emellanåt än göda den gamla.

Olika jordtyper

Några olika slags jordtyper som ofta nämns i samband med odlande är bra att känna till.

Lerjord

Lerjord är näringsrik och bra på att behålla fukt. Samtidigt är den kompakt och tung, vilket innebär vissa växter kan ha svårt sprida sina rötter genom jorden. En del växter trivs mycket bra i lerjord medan andra trivs sämre och föredrar i stället sandjord. Torra säsonger kan ge hyggliga skördar medan mycket regn kan vara negativt i odlingar med denna jordtyp.

Sandjord

Sandjord är lätt och porös. Den värms snabbt upp, men torkar snabbare ut än lerjord och är sämre på att lagra näring. Sandjord känns igen på sin smulighet och kan skiljas från lerjord genom att det inte brukar gå att knåda jorddelarna. Ofta finns merparten av sanden en bit ner om man gräver i dessa slags jordar. Vid regniga säsonger ger ofta denna jordtyp bättre skörd än lerjord.

När det nämns att jorden helst ska vara väldränerad stämmer detta bättre in på sandjord än lerjord.

Humus

Humus (i form av nedbrutet organiskt material såsom bakterier och svampar) gör bland annat jorden bättre på att ta upp vatten och tåligare mot angrepp och sjukdomar. Mängden humus i jorden ökas genom tillförsel av organiskt material som vissna löv medan konstgödsel minskar humus.

Humus kan sammanfattas som levande jord, där organiskt material återförts och blivit en del av jorden. En levande jord består både av osynliga organismer som bakterier och nematoder (mikroskopiska maskar) samt synliga organismer som daggmaskar och jordlöpare.

Genomsläpplig jord

Genomsläpplig jord kännetecknas av jord med förmultnade växter som släpper igenom vatten.

Väldränerad jord

Vad väldränerad jord är har redan berörts – den karaktäriseras av sandjord snarare än lerjord. Men det finns fler egenskaper som utmärker en väldränerad jord. Till exempel består den även av material som torv, bark, kvistar och sten. Det handlar på det stora hela om att jordens sammansättning ska vara sådan att vatten kan rinna igenom utan problem, vilket är viktig för att vattnet ska ta sig ner till djupt belägna rötter.