Övervikt och kost

Enligt statistik är cirka 13 % av alla vuxna i världen feta¹ och 39 % överviktiga.²

I Sverige är mer än hälften av den vuxna befolkningen överviktiga enligt gällande kriterier och ”det finns inga tecken få att utvecklingen håller på att avstanna”, skriver Folkhälsomyndigheten på sin hemsida.³

När det refereras till övervikt och fetma utgår man från BMI (Body Mass Index) som beräknas utifrån kroppsvikt och längd.
BMI 25–30: övervikt
Som exempel är BMI 27 för en person med längd 166 cm och vikt 75 kg.
Som exempel är BMI 28 för en person med längd 180 cm och vikt 90 kg.
BMI över 30: fetma
Som exempel är BMI 31 för en person med längd 166 cm och vikt 85 kg.
Som exempel är BMI 31 för en person med längd 180 cm och vikt 100 kg.
Observera att BMI inte alltid är en tillförlitlig mätmetod när det gäller barn, äldre och personer med väldigt mycket muskelmassa.

Vad som ansågs normal vikt för bara några årtionden sedan har förändrats. 1980 vägde en vuxen man i genomsnitt 76 kg och en vuxen kvinna 63 kg. 2016 hade dessa vikter ökat till 84 kg respektive 68 kg. Vill man gå ännu längre tillbaka i tiden kan man jämföra med en 18-årig man 1936 som i genomsnitt vägde 60,3 kg som kan jämföras med siffran 73,6 kg 2018.

”I vilken utsträckning är individen ansvarig för sin vikt?”, frågar Henrik Lagerlund i Matens filosofi retorisk. Han menar att frågan är tudelad mellan individens eget ansvar och samhällets. Han skriver ”Övervikt och framför allt fetma kommer med ett socialt stigma som kan vara handlingsförlamade och leda till lågt självförtroende, vilket föra det ännu svårare att ta tag i sin kost.” Lagerlund poängterar hur matindustrin systematisk arbetar för att vi ska välja mat som är onyttig och som får oss att äta mer. Hjärnans belöningssystem triggas i gång av rätt kombination av salt, socker och fett (den optimala blandningen benämns ibland bliss-punkten), vilket matindustrin lärt sig utnyttja till fullo.

Många mataffärerna väljer att exponera godis och andra produkter med socker i högre grad än andra och politikerna har än så länge avstått från att införa sockerskatt. Till exempel i januari 2013 rapporterade SVT.se om att det hos regeringen inte fanns några planer på sockerskatt.

Vi äter mer än förr

Tendensen att fler är överviktiga kan naturligt nog spåras till förändrade matvanor. Forskningen visar att måltidernas storlek har ökat under de senaste decennierna samt att tiden mellan måltiderna minskat.

Hur många måltider vi äter per dag varierar något beroende på hur man räknar. Det är vanligt att äta tre större måltider, men därutöver varierar det mer kring antalet mellanmål. Jämfört med att par decennier då fyra måltider per dag var vanligt är det idag vanligt att äta fem måltider. Eftersom det inte alltid är självklart vad som räknas med en måltid försvåras statistiska sammanställningar. Vid enkäter och dylikt uppger en del inte mindre mellanmål såsom en bulle i samband med en fika eller en glass i samband med ett besök i affären.

I en rapport från Jordbruksverket framgår att från 1980 till 2021 har den totala mängden kalorier per dag för en genomsnittlig svensk gått från 2 900 kcal till 3 100 kcal per person och dag. Dessutom "syns en långsiktig utveckling från livsmedel av råvarukaraktär till mer förädlade produkter."⁴

Finns det dem som inte går ner i vikt oavsett hur lite de äter?

Svaret på frågan som rubriken ställer är nekande, men att det däremot är vanligt att många underskattar mängden mat de äter. Det är lätt att bli frustrerad av uteblivna viktminskningar och det är uppenbart så att vi alla har olika förutsättningar som påverkar vår kroppsvikt. Men faktum kvarstår: mindre matintag kommer leda till minskat kroppsfett. Det behöver ofta inte krävas ett mindre matintag utan att ersätta kaloririk näringsfattig mat mot kalorifattig näringsrik kost.