Kost och långlevnad

Det görs mycket forskning på långlevnad och en av de huvudsakliga frågorna som forskningen försöker finna svaret på är ifall döden ska ses som en naturlig del av åldrandet eller som ett resultat av sjukdom. Skulle det senare vara sant finns det plötsligt helt andra scenarier för potentiell livslängd. En del tror att människans medellivslängd i framtiden kommer vara över 100 år. Till detta kan läggas diverse vildare spekulationer med det gemensamma temat att döden är något som kan bekämpas.

Maten vi äter och hur länge vi lever har flera kopplingar.

Peter Ottsjös bok Evigt ung: min och människans dröm om odödligheten ger en samlad bild av forskningsläget kring långlevnad. Den innehåller också en mängd fascinerande stoff om vad som kan påverka vår livslängd, vilket i hög grad inbegriper faktorer som rör kosten. I boken ges en exposé genom historien med olika tiders och platsers idealkost. Som daoismens syn på grönsaker som skadliga medan luft och saliv var det bästa samtidigt som det rekommenderades sköldpaddsbuljong och tranägg (två djur med ovanligt höga livslängder).

Måttfullhetens goda effekter

Hur uppnår vi då ett längre liv? ”Om det finns en röd tråd genom långlevnadshistorien så är det måttfullhet”, konstaterar Peter Ottsjö och refererar till Luigi Cornaro som levde under 1400- och 1500-talen. Cornaros liv varade länge – 98 eller 102 år beroende på källa, i vilketdera fallet en ansenlig livslängd under senmedeltiden – och ägnade en del av tiden till att själv författa böcker om hemligheterna bakom ett långt liv.

I medelåldern insåg Cornaro att hans hälsa var i dåligt skick efter år med omåttligt ätande, nyttjande av rusdrycker och sexuella utsvävningar. Han bestämde sig för att göra drastiska ingrepp i sina levnadsvanor och skärpte intaget av kalorier: ”the safest way to attain a long and healthful life, is to embrace sobriety, and to diet oneself strictly as to quantity (…) This sobriety is reduced to two things, quality and quantity. The first consists in avoiding food or drinks, which are found to disagree with the stomach. The second, to avoid taking more than the stomach can easily digest”. Citatet är från den engelska översättningen av Cornaros bok How to Live 100 Years, or, Discourses on the Sober Life.

Det är inte omöjligt att det finns en del visdom i Cornaros diet. Samtidigt har det hänt än del på det vetenskapliga planet sedan den sena medeltiden. Inte minst upptäckten av bakterier och celler genom användningen av mikroskopet i början av 1800-talet. Detta tecknade mikrobiologins födelse och på senare tid har tarmflorans betydelse varit i fokus.

Flera studier har under 1900-talet och 2000-talet varit av stort värde genom att de tagit fasta på gemensamma nämnare hos populationer på geografiska platser där ovanligt hög livslängd konstaterats. Det första kända exemplet på sådana ”blå zoner” är en provins på Sardinien med ovanligt många 100-åringar. En sak dessa människor verkade ha gemensamt, och som går igen i Cornaros synsätt, var att de avslutade sina måltider före mättnadskänslan infunnit sig.

Vi vet att vävnader och organ belastas av ätande och därför förefaller det rimligt att en förbättrad hälsa hör ihop med måttliga matintag. Särskilt bör man ha i åtanke att processad mat (särskilt s.k. ultraprocessad) får oss att äta såväl mer som snabbare.¹

Bland de blå zonerna är det den japanska ön Okinawa som uppvisar allra högst levnadsålder hos invånarna. Deras kost är rik på ris, tofu, fisk och grönsaker (inkl. mycket sötpotatis) och drycken är ofta grönt te. Lika betydelsefullt som vad de äter är kanske hur mycket de äter. Här finns ett talesätt att inte fylla magen till mer än 80 %, något som inte alls är omöjligt att ha en verkan då det håller fria radikaler borta och därmed minskar nedbrytning av celler. Okinawabornas dagliga kaloriupptag har uppmätts till i genomsnitt 1800–1900 kcal och deras BMI ligger ofta mellan 18 och 22.

I samklang med den medeltida Cornaros föreslagna diet har fasta dykt upp som en mer trovärdig väg till ett förlängt liv – om än inte en mirakulös sådan sett till resultaten. Fasta, eller fastaimiterande dieter som det också är tal om, är förstås inte lika attraktivt som rött vin. Varför fasta kan hjälpa organismen till en längre existens har en komplex förklaring, men det handlar bland annat om autofagi. Fasta medför en påfrestning på kroppen, men som Ottsjö skriver så är "hanterbara påfrestningar av en organism av godo" och här kommer fastan in som en välmenande plågoande. Att ge kroppen mat regelbundet utan några avbrott bör förstås tillämpas som regel, men eftersom vi evolutionärt formats för att emellanåt genomgå avbrott från födointag (det var ett naturligt inslag i våra förfäders vardag), går det att göra antagande om periodvis fasta som något gynnsamt.

Genernas kontra matens betydelse

När 100-åringar studerats har det visat sig att deras DNA inte på något sätt är mer robust än hos vanliga personer. De tycktes alltså ha lika hög risk för att drabbas av ålderssjukdomar som andra. Bland dessa 100-åringar fanns dessutom rökare, personer som motionerade sällan och en del med fetma. Men slutligen upptäcktes ett samband, vilket var en ovanligt hög nivå av HDL (high-density lipoprotein), vilket ofta refereras till ”det nyttiga kolesterolet”. Den höga nivån av detta kolesterol var en effekt av en viss DNA-sekvens. Vidare hade dessa personer lägre nivåer och triglycerider (en form av mättat fett) och högre insulinkänslighet (ökad insulinkänslighet kan uppnås genom färre kolhydrater²) än en genomsnittsperson.

Bland studerade grupper av 100-plusåringar kunde konstateras att de drabbades av hjärt-kärlsjukdomar i mindre grad samt att tecken på cancer visade sig senare. Generna tycks spela en viktig roll, men ”man ska inte stirra sig blind på genernas betydelse för långlevnad”, menar Peter Ottsjö. ”Faktum är att en sund livsstil i regel spelar en mycket större roll för att bibehålla hälsan på gamla dar. Bara för dem som, blir riktigt, riktigt gamla är rätt sorts gener den dominerande faktorn”.

Oxidativ stress

Skador på celler hänger ihop med åldrande och vissa forskare menar (enligt den mitokondriella teorin) att nivån av fria radikaler i cellerna är den främsta indikatorn på livslängd. Det kan märkas på huden i form av rynkor och fläckar, men den oxidativa stressen gör också skada som inte syns direkt såsom nedbrytning av organ.

Även om det finns vilda visioner är det enligt de flesta inte stoppa utan bromsa åldrandet som vi bör inrikta oss på. Kosten är en av parametrarna som antingen kan påskynda eller bromsa den oxidativa stressen. Vi kan bromsa proocessen genom valet av mat. Antioxidanter är en av de kategorier för kost som kan vara värt att kika extra.